Fukt

I BBR finns kraven avseende fukt framför allt i avsnitt 6:5. Där sägs bland annat att byggnader ska utformas så att fukt inte orsakar skador, elak lukt eller hygieniska olägenheter och mikrobiell tillväxt som kan påverka människors hälsa.

Fukttänkande i hela byggskedet

Hänsyn till fukt måste tas under hela byggskedet, exempelvis genom fuktsäkerhetsprojektering innan huset byggs, fuktskydd av material på byggarbetsplatsen och fuktmätningar och besiktningar i byggskedet.

Fuktkällor

Fukt kan nå byggnaden på många olika sätt:

• Nederbörd
• Luftfukt såväl utomhus som inomhus
• Vatten i och på mark
• Byggfukt
• Vatten från installationer och liknande
• Fukt från rengöring

Det finns många handböcker som utförligt beskriver problemen. Nedan ges kortfattad information och några goda råd, men den som vill göra en fuktsäkerhetsprojektering måste göra mer omfattande beräkningar.

Fukt i byggmaterial

De flesta byggmaterial innehåller vatten som är bundet i materialets hålrum eller porer. När ett material placeras i fuktig luft kan vattenånga långsamt vandra in i materialet och bindas vid porernas väggar. De flesta material är mer eller mindre hygroskopiska, d.v.s. de tar upp vattenånga från luften. Stora öppna porer ger möjlighet till snabb transport av luft och vattenånga. Små porer gör att vatten binds hårdare i materialet.

Byggnadsmaterial strävar efter jämvikt så att det blir samma relativa ånghalt i dess porer som i den omgivande luften. Olika material kan lagra olika mycket fukt. Vissa material är mycket hygroskopiska, t.ex. betong, gips och trä. Andra material som glasull, stenull och tegel binder endast lite hygroskopisk fukt. Mängden fukt i ett material beskrivs ofta med fukthalt eller fuktkvot.

Fukthalt

Fukthalten definieras som kilogram vatten per kubikmeter material.

Fuktkvot

Ibland uttrycks också mängden fukt som fuktkvot, vilket definieras som vattnets massa i kilogram dividerat med det torra materialets massa.


Fuktkvoten anges ofta i procent och för många material kan fuktkvoten bli högre än 100 %.

Fukttransport

Som tidigare nämnts så vandrar och lagras fukt till och från olika material för att uppnå jämvikt. Fukt transporteras i ångfas och vätskefas och det är viktigt att veta för att bedöma risker med olika tekniska lösningar.

Vattenånga förflyttar sig på två olika sätt, diffusion och konvektion. Ångdiffusion går från högre ånghalt till lägre ånghalt. Hur mycket ånga som går igenom ett materialskikt beror på dess ånggenomgångsmotstånd.

Ånggenomgångsmotståndet Z [s/m] definieras som materialskiktets tjocklek d [m] dividerat med dess ånggenomsläpplighet δ [m²/s].

Plastfolie är ett exempel på en produkt med mycket högt ånggenomgångsmotstånd medan obeklädd mineralullsskiva har ett mycket lågt.

Konvektion är det andra sättet för fukttransport och då är det skillnaden i lufttryck som är drivkraften. Om lufttransporten sker genom klimatskalet inifrån och ut är risken ganska stor att fuktig inomhusluft kondenserar med fuktskador som följd. Vanligtvis innebär konvektion en mycket större fuktrisk än diffusion.

Byggmaterial kommer inte bara i kontakt med fuktig luft utan kan också utsättas för direkt väta, t.ex. vid nederbörd eller läckage. Materialet kan då suga upp vatten genom kapillärsugning. Vatten kan sugas långt in i vissa material eftersom hålrummen är väldigt små och de porer som inte fyllts hygroskopiskt (vattenånga från luften) kan då också bli fyllda. Glasull och stenull har ingen kapillär förmåga p.g.a. att luftspalterna “porerna” är väldigt stora. Om vatten skulle tränga in i materialet p.g.a. en vattenskada, kommer vattnet att dräneras bort efter att vattentrycket släppt. Mängden vatten som lagras kan vara flera gånger större än det som lagrats hygroskopiskt. För trä kan det t.ex. röra sig om en fuktkvot på 180 % och för tegel en fukthalt på 300 kg/m³.

Krav på fuktsäkerhet

BBR kräver att byggnader ska utformas så att varken konstruktionen eller utrymmen i byggnaden kan skadas av fukt. Detta ska säkerställas genom att fukttillståndet i en byggnadsdel alltid ska vara lägre än det högsta tillåtna fukttillståndet om det inte är orimligt med hänsyn till byggnadsdelens avsedda användning. Ett exempel på ett sådant undantag är träpanel på ytterväggar där man inte kan kräva att regnskyddet ska ha ett fukttillstånd utan risk för påväxt av mögel och bakterier.

Vid bestämning av högsta tillåtna fukttillstånd hos byggnadsmaterial ska kritiska fukttillstånd användas och man ska utgå från de mest ogynnsamma förutsättningarna. Ett materials fukttillstånd kan beskrivas med hjälp av fukthalt, fuktkvot, relativ fuktighet eller liknande. Vilken parameter som är lämpligast beror på materialet. Fukttillståndet kallas kritiskt när materialets avsedda egenskap och funktion inte längre uppfylls.

BBR nämner några exempel på förhållanden som kan vara avgörande för det kritiska fukttillståndet:

• Tillväxt av mögel och bakterier
• Oacceptabla kemiska och elektrokemiska reaktioner
• Oacceptabla fuktrörelser
• Oacceptabel transport av fukt, joner och andra vattenlösliga ämnen
• Försämrade mekaniska egenskaper
• Försämrade termiska egenskaper
• Angrepp av rötsvamp
• Angrepp av virkesförstörande insekter

För material och materialytor där mögel och bakterier kan växa ska väl undersökta och dokumenterade kritiska fukttillstånd användas. Hänsyn ska även tas till nedsmutsning av materialet. BBR anger att den relativa fuktigheten 75 % ska användas som kritiskt fukttillstånd om sådana undersökningar saknas.

I SP-RAPPORT 2006:22 ”Mikroorganismer i byggnader” anges intervallet 90 till 95 % som kritiskt fukttillstånd för såväl mineralull som cellplast.

Fuktsäkerhetsprojektering

BBR rekommenderar att man verifierar kraven på fuktsäkerhet med hjälp av fuktsäkerhetsprojektering och anger tre olika sätt som kan användas:

• Kvalitativ bedömning innebär att byggnadsdelen kontrolleras med enkla hjälpmedel. Ofta handlar det om att följa regler och anvisningar om hur en byggnadsdel eller detalj ska utformas.
• Kvantitativ bedömning innebär att man gör beräkningar av fukttillståndet i konstruktionen eller att man gör mätningar i fullskaleförsök.
• Beprövade lösningar innebär att man använder konstruktionslösningar som fungerat bra under liknande klimat och fuktbelastningar. Konstruktionerna bör då vara prövade under lång tid - minst 10 år

Luft- och ångtäthet

Byggnadens klimatskärm ska vara lufttät och försedd med speciella anordningar för ventilation. En otät konstruktion innebär risk för fukt- och mögelskador inuti konstruktionen. Dessutom kan drag försämra komforten.

Ett vanligt sätt att skapa täthet hos en regelkonstruktion är att placera en folie - en ångspärr eller ångbroms - på insidan av konstruktionen. I de flesta byggnader är risken för skadlig fuktkonvektion störst i byggnadens övre delar där det ofta råder invändigt övertryck. Folien ska inte bara hindra konvektion, den ska också reglera ångdiffusionen.

Vindskydd

Isoleringen ska även vindskyddas så att kall uteluft inte tränger in i isoleringen och sätter ned isolerfunktionen. Vindskyddet får inte vara så tätt mot ångdiffusion att det hindrar fukt som kommit in i konstruktionen att torka ut utåt.

Värmeisolera på utsidan

Värmeisolera fuktkänsliga material på utsidan. Dessa material hamnar då i ett varmare klimat med lägre relativ fuktighet, och medför således en högre säkerhet mot fuktskador. Utvändig isolering är alltid att föredra då det ger en obruten isolering med få köldbryggor.

Krypgrund

BBR kräver att kryputrymmen ska kunna inspekteras eftersom det finns stor risk att den kritiska fukthalten överskrids i uteluftsventilerade krypgrunder.

Platta på mark och källare

Marken har vanligtvis högre fukthalt än inomhusluften och eventuell fukt i källarväggar måste då kunna torka inåt. Därför rekommenderas inget diffusionstätt skikt på konstruktionens insida. Värmeisolering som placeras under platta på mark eller utanpå källarvägg hjälper till att hålla konstruktionen varm och torr.

Vindsutrymmen

BBR kräver att vindsutrymmen ska kunna inspekteras i sin helhet om det inte är uppenbart onödigt.

I ett ouppvärmt vindsutrymme (kall vind) över ett välisolerat bjälklag blir temperaturen låg och relativa fuktigheten hög under vintern. Värmeflödet från insidan är lågt vilket gör att vindsutrymmet blir lika kallt som uteluften. Klara vinternätter kan vindsutrymmet till och med bli kallare än utomhusluften på grund av yttertakets värmestrålning ut mot den kalla himlen.

För att minimera risken för fuktskador bör följande eftersträvas:

• Hög lufttäthet hos vindsbjälklaget, även vid genomföringar
• Undertryck inomhus som minskar risken att fuktig inomhusluft tränger upp till vindsutrymmet
• Vattentätt yttertak
• Inget vattenläckage från installationer
• Eventuell byggfukt från bjälklaget ska hindras från att nå vindsutrymmet

Vindsutrymmet bör ha ventilationsöppningar för att ventilera bort den tillförda fukt som trots alla försiktighetsåtgärder finns i luften på vinden. Detta kan lösas på olika sätt, till exempel med takfotsventilation, gavelventiler, takhuvar eller nockventiler. Det går dock inte att ge några generella regler för ventilationsöppningarnas storlek eller placering eftersom olika byggnader har olika fuktbelastning. Varje byggnad är unik och behovet av ventilation måste bedömas utifrån byggnadens egna förutsättningar.

Ventilerad luftspalt

Tak- och fasadbeklädnader samt skalmurar bör anordnas så att utifrån kommande fukt inte kan nå fuktkänsliga byggnadsdelar. Ofta har dessa konstruktioner en uteluftsventilerad luftspalt. Den ska underlätta att den fukt som kommer in utifrån kan ventileras bort. Den fungerar även som en extra säkerhet om man på något ställe misslyckats med att göra konstruktionens insida tät. Vissa konstruktioner med helt tät utsida t.ex. varma tak och sandwichkonstruktioner behöver inte ha någon luftspalt.

Avled vatten

Tillräcklig lutning på t.ex. taket, marken och våtrumsgolven ökar fuktsäkerheten.

Ventilera inomhus

Om byggnaden har låg ventilation finns det risk att inomhusluften får hög fukthalt som kan leda till fuktskador. Om byggnaden har alltför hög ventilation ökar energianvändningen. Det gäller att hitta rätt ventilation som ger ett rimligt torrt inomhusklimat och säkerhet mot fuktskador. Med ett svagt undertryck inomhus ökar fuktsäkerheten. Tänk på att självdragsventilation och vädring inte alltid räcker till för en fullgod ventilation.