System för värmetröga byggnader
Varken tunga byggmaterial eller värmeisolering värmer byggnader. Rätt kombinerade kan de dock vara viktiga komponenter i system för värmetröga byggnader.
Egenskapen värmetröghet kan förklaras på olika sätt, exempelvis så här: Vid köldknäppar, då utomhustemperaturen tillfälligt faller kraftigt, behöver byggnader med hög värmetröghet inte använda lika mycket effekt för uppvärmning som byggnader med låg värmetröghet. Eftersom Boverkets Byggregler, BBR ställer krav på installerad effekt för uppvärmning av elvärmda byggnader är detta en viktig egenskap.
Byggnadens system för värmetröghet påverkas av:
- klimatskärmens värmeisolering och lufttäthet.
- energieffektiviteten hos ventilationen
- värmekapaciteten hos de materialskikt som har kontakt med inomhusluften.
Det finns alltså olika vägar att gå om man vill skapa en byggnad med hög värmetröghet. Även lätta byggnader kan nå hög värmetröghet om man satsar på god värmeisolering, hög lufttäthet och energieffektiv ventilation. Vid projektering och byggande av passivhus lägger man stor vikt vid byggnadsdetaljer för att minimera köldbryggor och luftläckage.
För tunga byggnader räcker det inte att man lagrar värme i material med hög värmekapacitet ― man måste även minimera byggnadens värmeförluster. Den lagrade värmen ska inte försvinna ut genom klimatskärmen eller genom ventilationssystemet utan finnas kvar och återgå till inomhusluften när temperaturen börjar sjunka.
Såväl lätta som tunga konstruktioner måste värmeisoleras om byggnaden ska få hög värmetröghet.
Aktiva materialskikt
Det är bara materialskikten mellan inomhusluften och konstruktionens värmeisolering som aktivt deltar i värmeutbytet och därför måste dessa skikt ha direktkontakt med inomhusluften. De får inte täckas med något som värmeisolerar eftersom detta bryter kontakten med inomhusluften. En ljudabsorbent eller en heltäckningsmatta kan drastiskt försämra värmetrögheten. Materialskikt som ligger djupare än 10 till 15 centimeter deltar inte i det värmeutbyte som sker under dygnssvängningar.
Så beräknas värmetrögheten
Då man jämför olika byggnaders värmetröghet används ofta tidskonstanten som betecknas med den grekiska bokstaven τ (tau). Ju högre byggnadens tidskonstant är desto större är värmetrögheten.
Formeln visar vad som påverkar tidskonstanten. Högt värde och därmed även hög värmetröghet hos byggnaden får man om det som står över bråkstrecket görs så stort som möjligt och det som står under så litet som möjligt.
Ovanstående formel ger byggnadens tidskonstant uttryckt i sekunder, men ofta räknas värdet om till timmar eller dygn. Tidskonstanten har vanligtvis ett värde mellan 1 och 12 dygn beroende på valt system för värmetröghet, arbetsutförande samt aktuella driftsförhållanden. Lågenergibyggnader kan dock ha tidskonstanter som är väsentligt högre än 12 dygn.
Tidskonstanten och dess användning beskrivs utförligare i den svenska standarden SS 24300-1 ”Byggnaders energiprestanda – Del 1: Effektklassning av värmebehov”. Läs mer här nedan.
För mer information
Fakta om SS 24300-1
”Byggnaders energiprestanda – Del 1: Effektklassning av värmebehov”
Standarden utgör del 1 av 4 inom SS 24300 med svenska riktlinjer för fastställande av byggnaders energiprestanda och energiklassning.
Standarderna inom SS 24300 följer de definitioner och begrepp som Boverket använder i byggregler och i regler för energideklaration av byggnader. Syftet är att fastställa en tydlig svensk energiklassning av byggnader.
Standarderna kompletterar de europeiska standarderna:
• SS-EN 15217 ”Byggnaders energiprestanda – Metoder för att uttrycka energiprestanda och system för energideklarationer”
• SS-EN 15603 ”Byggnaders energiprestanda – Sammanvägd energianvändning och olika sätt att uttrycka energiprestanda”.
Standarden har senast uppdaterats 2016. Läs mer här!