Deformation i isoleringsskiktet
Deformation i isoleringsskiktet är en dimensionsgivande faktor för tak med tjocka isoleringslager, vilka krävs för att uppfylla kraven på låga U-värden.
Deformationen beräknas utifrån isoleringsprodukternas tryckarbetskurva, det vill säga sambandet mellan spänning och deformation inom ett relevant belastningsområde.
För beräkningen används isoleringens bruksgränslast, som inkluderar både korttidsbelastning och krypdeformation. Korttidstryckhållfastheten är dock den dominerande faktorn och står för cirka 90 % av den totala deformationen vid en given last.
Lasten fördelas ned genom isoleringsskikten till plant underlag med en spridningsvinkel på cirka 30° inom det relevanta belastningsområdet.
På TRP-underlag tas lasten upp över profiltopparna, vilket i sin tur ger en lastspridningsvinkel på cirka 30° upp i isoleringsskiktet.
Förutsättningar för beräkning av deformation
Vid projektering av last på isolering finns två begränsande faktorer att ta hänsyn till:
- Produkternas rekommenderade bruksgränslast: 15 kPa (≈ 150 kg/m²).
- Kravet på maximal deformation i isoleringsskiktet: max 5 mm
Vilken av dessa faktorer som blir dimensionsgivande beror på vald isoleringslösning, dess tjocklek och underlag.
För Isover Robust Takboard och Toppskiva är den rekommenderade bruksgränslasten 15 kPa, vilket är styrande för belastning på alla lösningar. Detsamma gäller det undre skiktet i lösningar på TRP-plåt.
Maximal deformation i isoleringsskiktet är 5 mm enligt riktlinjer från Tätskiktsgarantier.
Den resulterande deformationen i hela isoleringslösningen beror på den totala tjockleken, lösningens uppbyggnad och underlaget. Det är viktigt att notera att denna brukslastgräns är en praktisk rekommendation och inte en brottgränslast, eftersom det översta skiktet har viss fjädring. Underliggande isoleringar kan i vissa fall ha högre bruksgränslast, men dessa nås inte i praktiken. Däremot ger dessa stumma produkter mycket låg deformation.